Domedag

En dag i början av juni cyklade jag ut till Strandbaden för att leta drivved. Det var fint väder, jag hade fika med mig. Efter att ha parkerat cykeln uppe på en sanddyn gick jag söderut längs med kanten där sanden slutar och gräset börjar. Plötsligt ligger det en stor sotig brädbit framför mig. Jag inspekterar den hastigt och ser ett häftigt mönster i trästrukturen och tänker att den måste jag ha, men den är för stor att släpa på - så jag betämmer mig för att ta den på hemvägen. Jag fortsätter leta och gör några fynd, letar upp en bra plats att fika på och sitter där och njuter. Det blir dags att åka hem och sakta går jag mot det ställe där jag såg den stora biten, men den ligger inte kvar. J-r tänker högt. Uppe vid cykeln ställer jag mig och spejar över stranden och får då se en tjej på 10-12 år som seglar i strandkanten med en träbit, min träbit. Hon tar den med sig till sin plats på stranden, där det även ligger två damer. Hur ska jag göra nu? Jag funderar på att gå ner och erbjuda henne pengar till en glass om jag får träbiten, men så plötsligt reser sig den ena av damerna och börjar packa ihop sina saker och efter en liten stund har hela sällskapet gjort sig klara för att lämna stranden. Flickan slänger "min" träbit i en håla hon grävt och går därifrån.
Jag avvaktar lite, sedan skyndar jag mig dit och tar biten, stoppar den i en plastpåse och ger mig av hemåt, lättad över att ha fått tag i den.
Det mönster jag såg på ena sidan var en änglafigur eller något liknande och på andra sidan var träet bränt i ena kanten (man har försökt elda upp konsten).
Nåväl, träbiten fick torka och nu har jag målat den med akrylfärger och jag blev nöjd med resultatet. Jag kallar den "Domedag" och ser ängeln som ska rädda oss och på andra sidan vulkanutbrott, eld och elände.

 

Det är svårt ... om man

Det är svårt att söka
om man fyller i fel blankett

Det är svårt att hoppas
om man har höjdskräck

Det är svårt att nå målet
om man inte känner till det

alt.
Det är svårt att göra mål
om man inte vet var det står

Det är svårt att tro
om man inte har nån

Det är svårt att känna trygghet
om man knappt kan första versen

Det är svårt med kärlek
om man bara läst del 1

Det är svårt vara opitimist
om man inte kan stava till det

Det är svårt att stava
om man har korta armar

Det är svårt att vara Lugn
om man inte heter det

Det är svårt att vara ödmjuk
om man sträcker sig i varje böj

Det är svårt att tacka
om man inte får

Det är svårt att ta detta på allvar
om man har lätt för att överdriva
 

© Copyright 1992 Torsten Nilsson


Bult & Mutter

Herr Bult och Fröken Mutter
hade en välpolerad sommarromans
med moment och kutter
gick allt som en dans

I solens sken de vackert blänkte
"Vi gängar oss för gott"
sa de lyckliga och tänkte
skaffa något smått

Men Herr Bult tålde inte skurar
han har fått rostangrepp i gängan
står där ute i regnet och surar
väntar bara på att få kängan

Så kan det gå med materialet
om man inte är galvad eller rostfri
så mycket viktigare blir själva urvalet
annars slutar det med Autosolterapi
 

© Copyright 1992 Torsten Nilsson


Blod, svett och tårar

Universums blod,
galaxernas svett,
vintergatans tårar.
Vad gör det oss
där vi knegar på
i blod svett och tårar.
Vems blod flöt först?
Vem blev svettig före andra?
Vem fällde de första tårarna?
Blod, svett och tårar flyter.
Har vi då en gång stigit upp ur havet?
Vilket hav?
Universums blodshav.
Galaxernas svettfloder.
Vintergatans tårregn.
Är blodet tjockare än vatten?
Luktar svett mer än blod och tårar?
Är tårar saltare än blod och svett?
Vem bryr sig - blodet flyter ...
En del svettas - många fäller tårar.

I det stora havet är det ingen ...
...som lägger märke till det.

© Copyright 1988 Torsten Nilsson


RSS 2.0