torsman

En dag i början av juni cyklade jag ut till Strandbaden för att leta drivved. Det var fint väder, jag hade fika med mig. Efter att ha parkerat cykeln uppe på en sanddyn gick jag söderut längs med kanten där sanden slutar och gräset börjar. Plötsligt ligger det en stor sotig brädbit framför mig. Jag inspekterar den hastigt och ser ett häftigt mönster i trästrukturen och tänker att den måste jag ha, men den är för stor att släpa på - så jag betämmer mig för att ta den på hemvägen. Jag fortsätter leta och gör några fynd, letar upp en bra plats att fika på och sitter där och njuter. Det blir dags att åka hem och sakta går jag mot det ställe där jag såg den stora biten, men den ligger inte kvar. J-r tänker högt. Uppe vid cykeln ställer jag mig och spejar över stranden och får då se en tjej på 10-12 år som seglar i strandkanten med en träbit, min träbit. Hon tar den med sig till sin plats på stranden, där det även ligger två damer. Hur ska jag göra nu? Jag funderar på att gå ner och erbjuda henne pengar till en glass om jag får träbiten, men så plötsligt reser sig den ena av damerna och börjar packa ihop sina saker och efter en liten stund har hela sällskapet gjort sig klara för att lämna stranden. Flickan slänger "min" träbit i en håla hon grävt och går därifrån.
Jag avvaktar lite, sedan skyndar jag mig dit och tar biten, stoppar den i en plastpåse och ger mig av hemåt, lättad över att ha fått tag i den.
Det mönster jag såg på ena sidan var en änglafigur eller något liknande och på andra sidan var träet bränt i ena kanten (man har försökt elda upp konsten).
Nåväl, träbiten fick torka och nu har jag målat den med akrylfärger och jag blev nöjd med resultatet. Jag kallar den "Domedag" och ser ängeln som ska rädda oss och på andra sidan vulkanutbrott, eld och elände.