Tomten har ordet
På julafton (när annars) tog jag ett vik. som tomte här i trakten.
Som tjänstesläde fick jag en begagnad sedanmodell med fyra dragrenar. De hade nog sett sina bästa dagar, en var halt och man hade nog glömt justera hornen på två av de andra. Bromsarna tog ojämnt, så varje gång jag skulle stanna för att dela ut klappar, sladdade vi runt sju varv.
De tog inte Tomte Golden Card på lokalföreningen, så jag fick köpa gen-manipulerat hö av Gunnar Nilsson i Viken. Det verkade kanon, de for iväg med en väldig fart och jag tror de glömde alla krämpor.
Men vilka arbetstider de erbjuder, Julafton 15-21 och sedan ledig resten av året. Och då har man dessutom jour. Är det inte helt sjukt, så säg?
Tomtefacket och djurskyddsföreningen borde reagera och vidta åtgärder. T.ex. inga julklappar till politiker. Nu har vi även fått problem med polska tomtar som jobbar utan kollektivavtal i blå tomtedräkter. Blå! Det är ju att häda.
Arbetsmiljön är heller inget vidare, kallt, blåsigt, o.s.v.
Utdelningsplatserna varierar alldeles för mycket, en del är varma och ombonade, en del trånga och svåra att komma in i.
Jag tycker faktiskt att mottagarna kunde hålla sig nyktra, åtminstone tills man delat ut klapparna.
Julklappssäckarna borde ha maxvikt, det sliter hårt på ryggen att släpa omkring dem. Eller så kunde folk önska sig lättare klappar, t.ex. tunnare kläder, CD-lightskivor, choklad light, leksaker i kevlar, lättflyktigt smink och alltid after shave och parfym i plastflaskor. Böcker borde tryckas på toapapper och vara utan pärmar. Då kunde man ju använda det på toan efterhand som man läser. Alla skrymmande paket och alltför stora och små paket borde också vara förbjudna. De små försvinner lätt i säcken. Vi inom tomtefacket vill ha standardiserade klappar, med EU-mått, typ blåvita klappar som man kan köpa på Konsum.
Arbetskläderna är för varma, skägget kliar och luvan (one size) är så trång att man får hjärnsläpp.
Den gamla fina traditionen att sitta i tomtens knä och pussa tomten - vart har den tagit vägen. Det är oroande.
Det märks också att naturens klimateriekris har drabbat oss, släden går så tungt, medarna slits ner alldeles för snabbt. Det innebär att man får ta in på verkstad flera gånger på kvällen eller ringa Tomtejouren, så kommer de ut och fixar det. Renarna blir trötta av att dra i det dåliga föret.
Man kan ju inte gå in via skorsten längre. Alldeles för trånga rör, så det blir till att banka på istället.
Det borde vara förbjudet att bjuda tomten på sprit - tänk på att vi har alkolås på släden.
Jag ska ju inte bara gnälla. Det som gör det värt att fortsätta är barnens tindrande ögon och att se att även ungdomarna släpar sig fram till tomten och till och med tar i hand och tackar.
När det är över är jag ledig ett år och jag funderar redan på att ta jobbet nästa år igen.
Tom Tesson
Stackare ...
Det dröjer inte länge förran hans käras röst återigen pockar på uppmärksamheten. Nu är det ett par jeans som ska bedömas. -"Hur sitter de där bak"? frågar hon. -"Jättefint", ljuger han (och menar, ta en storlek större så att allt får plats). Då blir hon arg. -"Det säger du bara för att vara snäll", vänder sig om i den trånga provhytten och så åker jeansen av. Hade han svarat: -"Nja, de ser lite tighta ut", hade han fått till svar: -"Jasså du tycker jag är tjock".
Han drar en lätt suck och hoppas att denna tortyr är över, men det finns alldeles för många hinder på vägen till den parkerade bilen och friheten. -"Oh, här måste jag in och kolla", hör han en henne jubla och så upprepas proceduren, igen och igen och igen och igen.
Ge dessa tappra män Svenska Dagbladets bragdmedalj permanent - det har de fötjänat.
Att följa med till provrummen borde vara en bra skola för blivande politiker, De får lära sig att stå ut med långa sammanträden och lära sig svara på ett sätt som inte förargar någon. Kanske kunde man tillhandahålla denna tjänst på stormarknaderna, så de stackars männen slipper släpas runt (de vill ju hellre gå till Clas Olsson, Kjell & Company eller Teknikmagasinet).
Mitt förslag för att lösa ovanstående är att på varje större varuhus och stormarknad inrätta en plats där hon kan lämna in honom under tiden hon shoppar.
En plats med ett bollhav med stora bollar, rutchkanor, spel och byggbitar för vuxna. De kan också få göra teckningar som de får ta med sig hem att sätta på kylskåpet.
Personalen som ser till dessa hopplösa och övergivna gossar kunde gärna vara snygga och lättklädda. Då slipper man scener vid inlämningen, där han absolut vägrar vara där medan hon handlar.
En bar och en Relaxing Lounge kan också vara bra samt lite herrlektyr.
Alla män får ta av sig i underkläderna och får en mjuk härlig morgonrock och ett par mystofflor eller ett lökigt mjukisställ.
Alla med nummer på så att övervakningen kan ropa på respektive när någon inte uppför sig korrekt. Man kan då och då höra: -"Nummer 8, det är förbjudet att ta på personalen".
Ibland hör man i högtalarna: -"Vill partnern till Sven vara vänlig att genast komma till vuxenbollhavet, han vill inte vara där längre".
Drömma går ju.
Skrivet av en man med tre döttrar, som med tiden fått ett otoligt tålamod.
