torsman

Halkan orsakade krock, halkan slog till och 3 bilar i diket, stormen orsakade masskrock där minst 8 omkom på motorväg i Tyskland, bilförare fick solen i ögonen, osv.
När ska det gå upp för bilförare att det faktiskt är de som har ansvaret för körningen och att de ska anpassa hastigheten efter omständigheterna.
Media och även polis och rädddningsmanskap bidrager också till att ta bort ansvaret från förarna genom sina uttalanden i media. "Av okänd anledning hamnade bilen i diket". "Orsaken till att fordonet fick sladd på den glashala vägen och kom över på motsatta körbanan och frontalkrockade med en bil med 2 vuxna och 3 barn, som samtliga omkom, är okänd".
Det är väl inte halkans fel att en bilförare kommer körandes i 90 på en 90-väg när det är blankis på vägen och att bilen krockar med någon eller kör av vägen? "Jamen, det stod 90 på skylten och jag körde inte över 90", försvarar den överraskade sig, "och jag har dubbdäck".
Att 80 bilar på en motorväg kör in i varandra beror mest på: för höga hastigheter och för kort avstånd till fordonet framför.
Att det blir dimma, snöstorm eller sandstorm gör ju inte saken lättare, MEN det gäller att hela tiden vara observant och att ha marginaler OM det skulle hända något.

När man är ute och kör ser man ibland skyltar med olika texter som alla berättar samma sak: Att vi som kör på vägen ska akta de barn som finns i omgivningen. Det kan vara lite olika texter, men det går tydligen ut på att jag som förare ska se upp så att jag inte kör på ett barn som leker på eller vid vägen/gatan. Ibland står det även en trehjuling eller en leksaksbil vid vägkanten.



Jag tycker att många föräldrar gör det enkelt för sig; man lämnar över ansvaret för barnen till de som färdas på vägen/gatan, istället för att ha uppsikt över sina barn.
De allra flesta förare är uppmärksamma och tar hänsyn. Skyltarna gör ju dessutom att man blir extra försiktig, men de tar ju inte bort ansvaret från föräldrar eller de som har till uppgift att se till barnen.
Vägar och gator och platser nära dessa är inga bra lekplatser för barn och då tycker jag att föräldrar, kommuner och vägverk ska se till att det blir säkrare för barnen att passera och att uppehålla sig i närheten av vägar och gator.



Även engelska skyltar förekommer och då får man hoppas att förarna förstår engelska. Den här ovan kan ju innebära att det är "slöa/tröga" barna som leker. Det värsta scenariot är att mamma och pappa håller på med något på baksidan av huset eller i garaget, man har satt upp en skylt och tror att allt är OK.

Vi lämnade Malmö Airport den 14/12 kl 07:15.
Vår destination var Jandia på Fuerteventura, en plats med en ca 30 km lång sandstrand långt ner på öns sydöstra del, ca 100 km från Afrika.

Från planet kunde vi se en underbar soluppgång



Några bilder från hotellet





Här är resesällskapet på balkongen en kväll



Några bilder från den underbara stranden





Ida tar ett skumbad



Det fanns gott om restauranger, barer och caféer

Ida beställde en sallad "Paraiso"



Här njuter jag av en god kall öl



En kväll avslutade jag med en underbar dessert, färska jordgubbar. Den satt fint.



Man blir stolt av att äta ute med en så vacker bordsdam



Fuerteventura kan jag varmt rekommendera. Jandia med sin sandstrand är helt fantastisk. Vi bodde på Sunrise Maxorata.

Det regnade lite när vi lämnade ön, men det gjorde ju inget. Däremot var det -5 på Sturup och som ni kan se hade det snöat en aning. Det tog över en halv timme att skotta fram bilen.

Nu har jag varit i Norrland igen, men hu va hemskt, det var plusgrader och det regnade. I några härliga dagar har jag varit hos min dotter Rossi och mitt barnbarn Alice. Vi har haft kul för ett halvt år. Vi tog lite tomtebilder på Alice och här kommer två av mina favissar:





Denna lilla tomtenissa kan få vilken tomtefar som helst att smälta (även i -40 grader).

Sedan har jag fått se henne dansa till I Like To Move It från filmen Madagascar och det var verkligen en upplevelse. De moves hon gör är det hög klass på.

Jag är inte så värst flitig med att blogga. Den senaste veckan har jag rensat, städat och sorterat mina lådor, garderober och skåp. På lördag ska jag till Blå Hallen och försöka sälja lite av grejerna på loppis.
När vi bodde i Jakobsberg på Folkungagatan fanns det ett tvillinghus och på en våning bodde ett par och kvinnan städade alltid, så vi döpte henne helt enkelt till "Städdillet".
När jag tittade i mina små lådor och askar dök denna teckning upp, gjord av Rossi 1994 då vi spelade Pictionary.
Vi höll på att skratta ihjäl oss.


Jag kommer inte ihåg vad vi gissade och vad bilden skulle föreställa, men jag får fråga konstnärinnan i nästa vecka, för jag ska åka till Umeå och hälsa på Rossi och Alice. Det ska bli kul. Det är inte så ofta vi träffas. Det är 119 mil dit och lika långt hit.

Jag kom till insikt, sade upp mig och sedan blev jag befriad från arbetsuppgifter och då har man ju inte på jobbet att göra. 43 år har jag jobbat och haft många roliga och intressanta jobb.
Nu kan jag ägna mig åt min konst och göra andra roliga saker.

Nu väntar jag på det stora ljuset.



Målning av Julia Rion Eriksson som jag tyckte mycket om och nu är stolt ägare till.

Så har man då äntligen nått den respektabla åldern 65. Inte för att jag själv känner någon större skillnad och jag har inte precis längtat efter den heller, men andra verkar mer bekymrade över detta faktum.
Nåväl, livet går vidare och nu siktar jag på 100.

Tack alla som uppvaktat mig.



Blombuketten från Andréns, Nilsson och Lunneberg.

1974 bodde vi i Jakobsberg och då satt Cillla och jag i köket och målade. Denna tavla som jag kallar Spectra Queen föll tydligen min dotter Rossi i smaken och hon undrade om jag inte kunde göra en lite större med samma motiv och lite annorlunda färgsättning. Kan jag väl sa jag och nu är den klar.

Så här ser den första ut (1974)



... och så här blev den nya



Nu ska det bara till en passande ram, sen är den klar (när den väl har torkat).

Har haft denna idé en tid - det gällde bara att ha tillräckligt med ormlika föremål och någonstans att sätta dem.
Igår hade jag allt och då blev det till; chakraormträdet om man vill kalla det så. Det är 105cm högt och för den som är rädd för ormar kan det verka lite läskigt. Den vita ormen längst upp hör inte till de traditionella chakran; den har jag själv hittat på. Det är chakranhövdingen.

Blev precis klar med detta projekt. Som namnet avslöjar, handlar det om återvinnare (åter vinnare).

Återvinnare1 är gjord med en tanke på Ingemar Johansson och matchen mot Floyd Patterson, där Ingo tar tillbaka titeln.
Så zINGO slår här ut BATTERYson med en knock i första ronden.


Återvinnare1

Nästa objekt heter Återvinnare2 och där tänker jag mig en kampsportutbildad snubbe som blir antastad av två killar som tror de är oövervinnliga tack vare att de druckit massor av energidrycker. Ännu en återvinnare.


Återvinnare2

Det tredje objektet heter av kronologiska skäl Återvinnare3. Här har då en gammal veteran vunnit mot två uppstickare som lever på tron att de är "Sugar Free". De kanske åker dit på dopingtest med aspartam i blodet.


Återvinnare3

Vissa dagar är flytet bättre än andra. Nu ska jag skildra en sådan.
Det är lördag och jag har bestämt mig för att gå på loppisen vid Folkparken. Inte så många bord, men ändå. Jag letar efter en jordglob och fick höra att någon hade passerat med en sådan ... (oflyt).
Skam den som ger sig så lätt. Jag gick runt och tittade, fastnade för en konstbok om Madeleine Pyk skriven av Anja Notini. Två tjejer i de yngre tonåren sålde. Då jag frågade om priset blev de överraskade; va, hm (fnitter), 15kr kom det så. "Jag tar den", sa jag och plockade upp de mynt jag hade i vänster ficka, 17kr blev det och de fick alltihop. De verkade glada. Jag gick vidare och såg en liten oljemålning vid ett bord, stående på marken. Jag tog upp den och tittade på den, signerad B Lindestrand, på baksidan stod Mölle Fälad. Jag fastnade för motivet och hur den var gjord. Jag sporde om priset och försäljerskan säger: "Jag skulle ha 500kr, men vi säger 400kr". Jag står och tittar en stund, funderar på min ekonomiska situation (har precis tagit ut 400kr på bankomaten). Då säger hon: "Du får den för 350". Då svarar jag att jag kan stå här och hålla den ett tag till om det hjälper att få ner priset mer, men det gick inte. Hon säger att hon köpt den av konstnären, som ska ha en utställning snart, men jag kom inte ihåg var och när.



Vid ett annat bord ser jag en liten tavla föreställande en liten gosse som håller på med en strumpa. Av någon konstig anledning ser jag mig själv i den gossen, men jag går vidare, tar cykeln och åker hem.
Väl hemma får jag Ågren och åker ner till loppisen igen, går fram till bordet med gossetavlan, men då har hon ställt ner den under bordet. Jäklar, tänker jag, nu är den såld, men det var den inte. Hon hade bara skyddat den för solen. Jag fick lära mig att det var en Parianfigur och den hette: "Gosse med strumpa" och att bara ramen var ju värd en del. På baksidan stod 60kr, men jag fick den för 40kr.



Hem igen på cykeln, läser lite i konstboken jag köpte tidigare - mycket intressant. Madeleines motto: "Jag leker att jag lever".

Gör en omelette med tomater, äter den med två skivor rostat bröd, lite grönsallad och ett par glas vatten. Ida ska till stan (Helsingborg) och jag gör mig i ordning för en cykeltur till Mölle, som har Sillens Dag. Kokar en termos kaffe, lägger ner några kex och en banan och far iväg. Lite segt i början och en aning motvind, men det är bara att trampa på. 30 minuter tog det och det är hyfsat för 12km.
Parkerar cykeln och går ut på piren. Kollar på båtar. äter banan, dricker kaffe och njuter. En annorlunda båt är på väg in i hamnen, den ser ut som ett piratskepp. Valkyrien står det på vimpeln i masten.

 

Plötsligt kommer Kevin förbi, jag morsar och frågar var hans mamma och pappa är. Vi gör sedan sällskap till dem. Blir bjuden på godis, småpratar lite. Då kommer plötsligt Marcus Pettersson och hälsar. Han har Möllehässle Camping och Lerbergets Camping. Vi pratar lite om barn, hus och ålder.

Klockan 14:55 börjar det låta från scenen och jag går dit, hittar en parkbänk som jag sätter på ett bra ställe. Maja Gullstrand soundcheckar genom att sjunga en hel låt. "Lät det bra", undrar hon och det gjorde det. Jag fikar, tar några bilder och när första delen av hennes framträdande är slut går jag fram och säger att jag älskar henne och att det var fina låtar hon sjöng. Hon rodnade faktiskt lite.



Jag gör mig klar för att åka hem, upptäcker ett möhippegäng och blir nyfiken på vad de gör och går dit. Den blivande bruden, för dagen klädd som fiskare med låda på magen, säljer sillamackor. Jag vill bara ha en, men fick fyra och en burk matjesill för 20kr. Jag äter en macka där (utan sill) och sparar de andra till jag kommer hem.



På väg hem stannar jag till vid Galleri Stationen och blir smått överraskad när jag ser vem som ställer ut, Birgitta Lindestrand. Hon har vernissage idag. Jag går in och berättar att jag köpt en tavla av henne på loppisen idag. Hon undrar om det var rea, men jag avslöjade aldrig priset. Motsvarande tavlor på utställningen låg på 2400kr, så jag har nog gjort en bra affär.

Väl hemma gjorde jag i ordning mina sillamackor och tog en öl till de två jag orkade med.




Så ser en dag med flyt ut - fan vad jag mår bra nu, efter en dusch och goa sillamackor.

Som utlovat kommer här två nya objekt. Spegeln ska få en ram senare. Jag hittade spegeln med tillhörande ram i en container där jag hjälpte till med en flytt. Ramen är använd till "Inte 5 ramlösa", som jag lade upp igår. Nu kom även spegelglaset till användning.

Först ut är Mirror Climbers.




Sedan kommer Traffic Circuit. Här måste jag berätta bakgrunden till denna. Vi har något på jobbet som heter Communicator och en dag i förra veckan fick jag ett meddelande från Johannes att jag  hade hittegods att hämta hos honom. Jag gick ner och fram plockar han ett stort runt inslaget paket. ??? Han berättade att skylten hade blåst ner, han tog hand om den och ringde gatukontoret som inte ville ha tillbaka den. Snäll som han är och känner till min dragning till udda och konstiga saker, så tänkte han på mig.
För någon månad sedan passerade jag vår leksaksaffär här i Höganäs på väg hem från jobbet. Ute på gatan utanför affären stod två backar, en med små bilar, båtar och flygplan och en med LEGO-figurer (ni kan se några av dem på Väggdatorn).
Nåväl, det var ju rätt uppenbart att skylten skulle ha med trafik att göra. Sagt och gjort, nu är den klar.





Bilarna kör runt runt, båtarna fick sitt klarblå vatten och flyget har landningsbana i mitten.

Får man verkligen säga så - nåja, det var kanske inte så farligt. Jag köpte en 6-pack ägg häromdagen och blev förvånad när jag öppnade den och upptäckte att integrationen har nått även hönsgården. Kanske en invandrad tupp som hälsat på. I vilket fall som helst bjuder jag på detta.

Denna helg har jag färdigställt några objekt som jag har planerat och skissat på en tid.

Först ut är en hyllning till Johannas låt Piedestal.





Sedan följer ett projekt som leker med orden ramlösa och Ramlösa.

Den första heter 3 Ramlösa och som du ser är det 3 flaskor vatten som inte är Ramlösa och tavlan är utan ram = alltså är flaskorna ramlösa.




Naturligtvis kommer det då en tavla som har ram och den heter "Inte 5 Ramlösa" eftersom tavlan med dessa flaskor har ram och är alltså inte ramlösa.





Härnäst kommer en grej som återigen är en lek med tal, procent närmare bestämt. Tavlan består av 100 tomma Actimelburkar, varav 7 är vända på ett alternativt sätt som gör att just dessa sticker ut lite. De utgör 7% av totala antalet och därför har jag kallat verket "7 Procent".





Som om det inte vore nog har jag slaktat en dator av märket Dell och monterat alla delarna på en skiva. I verket har jag lagt in 10 små tekniker som jobbar med att underhålla datorn och se till att allt fungerar. Håll till godo!






Jag har en grej till på G, men den är inte helt klar - kommer i veckan.

Två nya objekt har blivit klara.

Den ena kallar jag "En bricka i spelet" och här kommer historien bakom tillkomsten.
Ida har en kompis som heter Hilda. Hennes mamma är konstnär och hennes pappa har en inramningsverkstad. Anders har hjälpt mig med mina bilder på de snuskiga träden (kommer snart att läggas upp här).
En dag var jag ner hos dem för att prata lite och då kommer Magdalena med en sådan där bricka man knyter fast i ballonger för att de inte ska gå till väders. Hon säger -"Du samlar ju på lite allt möjligt", och så fick jag brickan. Den är rätt stor - som en femkrona ungefär.
Jag åker hem och får sedan plötsligt en idé; en bricka i spelet. Plötsligt gick det upp för mig att jag kunde ta ett fiaspel, sätta några partisymboler på de olika bona och i mitten satte jag brickan med Piratpartiets symbol. Jag limmade fast pjäserna och tärningen och har även satt några pratbubblor med sådant som brukar sägas när man spelar fia med knuff.



Det andra objektet är en träbit med datordelar som jag monterat. Namnet på den blev Träminator (från Terminator). Jag tänkte på ögat och har monterat en lins från en CD-spelare i det ena ögat och en glaskula i det andra ögat. Det finns en Picture Viewer Card som analyserar bilderna som kommer in, ett arbetsminne på 128MB, en processor med kylfläkt, en hårddisk och ett strömaggregat; alltsammans monterat på en bildskärmsfot. Uppe på hjässan har han förärats med en Ciscoantenn för trådlös kommunikation. Som mun har jag använt en liten högtalare från en dator. (klicka på bilderna för större bild)

   

Idag har jag haft vernissage på en ny utställning på jobbet.

Här följer bilder på objekten med namn.


Baletten Kvinntetten


Ballet-in-a-Box


Ouch!


Rock Your Head Off


Unarmed (One-armed) Ballet Dancer


Piedestal


Huvudlös nakendans


Pizzadator

  
Acer Ferrari Laptop Wannabe


Diskställ


No Petting (Pet-in-a-Jar)


Släpp ut mig


Vem tittar på vem?

Det var allt för denna gång, men var lugn, det kommer mer.

Man ser dem i alla större varuhus och på stormarknader - männen med den tomma blicken. Fullastade med påsar och ytterkläder, hittar du dem ofta i närheten av provrummen. Då och då hörs ett; -"Men kom och titta då", varvid den överlastade packåsnan måste ta sig till ett provbås för att ge sin synpunkt på en klädtrasa. Det är inte så lätt att hitta rätt och då hör man mannen ropa; -"Var är du"? -"Här", blir svaret och han är lika klok och då måste han använda den sedan urtider intränade selektiva hörseln för att komma till rätt bås. Han kan ju inte heller känna igen henne genom att titta under dörren/skynket, eftersom hon tagit av sig skorna (det var dessa han hade koll på). När han så har kommit fram presenteras han glatt för en topp och ett kravlöst -"Nå, vad tycker du"? Då gäller det ta fram ännu en av de gamla jägarinstinkterna - att fatta rätt beslut på en mikrosekund. Dröjer han med svaret för länge (ca 1/10-dels sekund), blir det; -"Jasså, du tycker inte jag passar i den"? och han ska absolut inte säga: -"Den är jättefin (och dra lite på det, som om han antyder ett MEN). Det uppfattar hon blixtsnabbt och då blir föremålet för hans kärlek irriterad på honom och säger besviket: -"Dig kan man inte ha till nånting", stänger dörren med en smäll, vilket får alla andra i provrumskorridoren att titta på den stackars mannen. Hon sliter av sig toppen och lite putt återgår han till sin post.



Det dröjer inte länge förran hans käras röst återigen pockar på uppmärksamheten. Nu är det ett par jeans som ska bedömas. -"Hur sitter de där bak"? frågar hon. -"Jättefint", ljuger han (och menar, ta en storlek större så att allt får plats). Då blir hon arg. -"Det säger du bara för att vara snäll", vänder sig om i den trånga provhytten och så åker jeansen av. Hade han svarat: -"Nja, de ser lite tighta ut", hade han fått till svar: -"Jasså du tycker jag är tjock".



Han drar en lätt suck och hoppas att denna tortyr är över, men det finns alldeles för många hinder på vägen till den parkerade bilen och friheten. -"Oh, här måste jag in och kolla", hör han en henne jubla och så upprepas proceduren, igen och igen och igen och igen.
Ge dessa tappra män Svenska Dagbladets bragdmedalj permanent - det har de fötjänat.

Att följa med till provrummen borde vara en bra skola för blivande politiker, De får lära sig att stå ut med långa sammanträden och lära sig svara på ett sätt som inte förargar någon. Kanske kunde man tillhandahålla denna tjänst på stormarknaderna, så de stackars männen slipper släpas runt (de vill ju hellre gå till Clas Olsson, Kjell & Company eller Teknikmagasinet).

Mitt förslag för att lösa ovanstående är att på varje större varuhus och stormarknad inrätta en plats där hon kan lämna in honom under tiden hon shoppar.



En plats med ett bollhav med stora bollar, rutchkanor, spel och byggbitar för vuxna. De kan också få göra teckningar som de får ta med sig hem att sätta på kylskåpet.
Personalen som ser till dessa hopplösa och övergivna gossar kunde gärna vara snygga och lättklädda. Då slipper man scener vid inlämningen, där han absolut vägrar vara där medan hon handlar.
En bar och en Relaxing Lounge kan också vara bra samt lite herrlektyr.
Alla män får ta av sig i underkläderna och får en mjuk härlig morgonrock och ett par mystofflor eller ett lökigt mjukisställ.
Alla med nummer på så att övervakningen kan ropa på respektive när någon inte uppför sig korrekt. Man kan då och då höra: -"Nummer 8, det är förbjudet att ta på personalen".
Ibland hör man i högtalarna: -"Vill partnern till Sven vara vänlig att genast komma till vuxenbollhavet, han vill inte vara där längre".
Drömma går ju.
Skrivet av en man med tre döttrar, som med tiden fått ett otoligt tålamod.