torsman

Man ser dem i alla större varuhus och på stormarknader - männen med den tomma blicken. Fullastade med påsar och ytterkläder, hittar du dem ofta i närheten av provrummen. Då och då hörs ett; -"Men kom och titta då", varvid den överlastade packåsnan måste ta sig till ett provbås för att ge sin synpunkt på en klädtrasa. Det är inte så lätt att hitta rätt och då hör man mannen ropa; -"Var är du"? -"Här", blir svaret och han är lika klok och då måste han använda den sedan urtider intränade selektiva hörseln för att komma till rätt bås. Han kan ju inte heller känna igen henne genom att titta under dörren/skynket, eftersom hon tagit av sig skorna (det var dessa han hade koll på). När han så har kommit fram presenteras han glatt för en topp och ett kravlöst -"Nå, vad tycker du"? Då gäller det ta fram ännu en av de gamla jägarinstinkterna - att fatta rätt beslut på en mikrosekund. Dröjer han med svaret för länge (ca 1/10-dels sekund), blir det; -"Jasså, du tycker inte jag passar i den"? och han ska absolut inte säga: -"Den är jättefin (och dra lite på det, som om han antyder ett MEN). Det uppfattar hon blixtsnabbt och då blir föremålet för hans kärlek irriterad på honom och säger besviket: -"Dig kan man inte ha till nånting", stänger dörren med en smäll, vilket får alla andra i provrumskorridoren att titta på den stackars mannen. Hon sliter av sig toppen och lite putt återgår han till sin post.



Det dröjer inte länge förran hans käras röst återigen pockar på uppmärksamheten. Nu är det ett par jeans som ska bedömas. -"Hur sitter de där bak"? frågar hon. -"Jättefint", ljuger han (och menar, ta en storlek större så att allt får plats). Då blir hon arg. -"Det säger du bara för att vara snäll", vänder sig om i den trånga provhytten och så åker jeansen av. Hade han svarat: -"Nja, de ser lite tighta ut", hade han fått till svar: -"Jasså du tycker jag är tjock".



Han drar en lätt suck och hoppas att denna tortyr är över, men det finns alldeles för många hinder på vägen till den parkerade bilen och friheten. -"Oh, här måste jag in och kolla", hör han en henne jubla och så upprepas proceduren, igen och igen och igen och igen.
Ge dessa tappra män Svenska Dagbladets bragdmedalj permanent - det har de fötjänat.

Att följa med till provrummen borde vara en bra skola för blivande politiker, De får lära sig att stå ut med långa sammanträden och lära sig svara på ett sätt som inte förargar någon. Kanske kunde man tillhandahålla denna tjänst på stormarknaderna, så de stackars männen slipper släpas runt (de vill ju hellre gå till Clas Olsson, Kjell & Company eller Teknikmagasinet).

Mitt förslag för att lösa ovanstående är att på varje större varuhus och stormarknad inrätta en plats där hon kan lämna in honom under tiden hon shoppar.



En plats med ett bollhav med stora bollar, rutchkanor, spel och byggbitar för vuxna. De kan också få göra teckningar som de får ta med sig hem att sätta på kylskåpet.
Personalen som ser till dessa hopplösa och övergivna gossar kunde gärna vara snygga och lättklädda. Då slipper man scener vid inlämningen, där han absolut vägrar vara där medan hon handlar.
En bar och en Relaxing Lounge kan också vara bra samt lite herrlektyr.
Alla män får ta av sig i underkläderna och får en mjuk härlig morgonrock och ett par mystofflor eller ett lökigt mjukisställ.
Alla med nummer på så att övervakningen kan ropa på respektive när någon inte uppför sig korrekt. Man kan då och då höra: -"Nummer 8, det är förbjudet att ta på personalen".
Ibland hör man i högtalarna: -"Vill partnern till Sven vara vänlig att genast komma till vuxenbollhavet, han vill inte vara där längre".
Drömma går ju.
Skrivet av en man med tre döttrar, som med tiden fått ett otoligt tålamod.