torsman

En dag i början av juni cyklade jag ut till Strandbaden för att leta drivved. Det var fint väder, jag hade fika med mig. Efter att ha parkerat cykeln uppe på en sanddyn gick jag söderut längs med kanten där sanden slutar och gräset börjar. Plötsligt ligger det en stor sotig brädbit framför mig. Jag inspekterar den hastigt och ser ett häftigt mönster i trästrukturen och tänker att den måste jag ha, men den är för stor att släpa på - så jag betämmer mig för att ta den på hemvägen. Jag fortsätter leta och gör några fynd, letar upp en bra plats att fika på och sitter där och njuter. Det blir dags att åka hem och sakta går jag mot det ställe där jag såg den stora biten, men den ligger inte kvar. J-r tänker högt. Uppe vid cykeln ställer jag mig och spejar över stranden och får då se en tjej på 10-12 år som seglar i strandkanten med en träbit, min träbit. Hon tar den med sig till sin plats på stranden, där det även ligger två damer. Hur ska jag göra nu? Jag funderar på att gå ner och erbjuda henne pengar till en glass om jag får träbiten, men så plötsligt reser sig den ena av damerna och börjar packa ihop sina saker och efter en liten stund har hela sällskapet gjort sig klara för att lämna stranden. Flickan slänger "min" träbit i en håla hon grävt och går därifrån.
Jag avvaktar lite, sedan skyndar jag mig dit och tar biten, stoppar den i en plastpåse och ger mig av hemåt, lättad över att ha fått tag i den.
Det mönster jag såg på ena sidan var en änglafigur eller något liknande och på andra sidan var träet bränt i ena kanten (man har försökt elda upp konsten).
Nåväl, träbiten fick torka och nu har jag målat den med akrylfärger och jag blev nöjd med resultatet. Jag kallar den "Domedag" och ser ängeln som ska rädda oss och på andra sidan vulkanutbrott, eld och elände.

 

Under ett antal år har jag målat och kladdat. Eftersom jag inte är utbildad konstnär (och inte ens målare), vill jag inte påstå att det är konst, snarare konstiga målningar.

Huvudsaken är trots allt att jag har roligt när jag jag håller på. Det som är allra bäst är när idén om någonting börjar se dagens ljus långt där inne i min skalle. Att sen gå och tänka på det ett tag och sedan kanske plötsligt få lust att måla och skapa - det är livet.

Här är ett gäng tavlor som jag har kvar och som jag har svårt att släppa ifrån mig, men jag ger gärna bort till mina barn. Det finns mer som ligger nerpackat i lådor - man kan inte ha allt uppe på väggarna - då blir allt uppåt väggarna.

    
   
  

Den 1 april 2008 sattes ett nytt världsrekord i Helsingborg. Flera nyktra personer bevittnade händelsen och trots att det var just på april-april-dagen är det faktiskt sant (bildbevis)

Malmö har ju sin Turning Torso och den är visserligen hög, men det är ingenting mot Helsingborgs Switching Torso, som är lite lägre, men vrider sig mera.

 
Switching Torso Helsingborg

Den 1 april hade jag vernissage på min utställning som jag kallar: "Ta ställning till en utställning om en inställning på en tillställning". (konstigt ska det vara),
Utställning tar plats i vårt fina café. Dagen var vald med omsorg, det hade varit lätt att senare säga att det bara var ett skämt.
Nåväl, vår IT-driftchef Ann Heino, gav sitt tillstånd till detta och jag tycker själv det blev lyckat. Det som gläder mig ännu mer är de som kommer fram nu efteråt och även på vernissagen och säger att de tycker det var bra, häftigt, fyndigt, m.m.

Här kommer nu bilderna från utställningen:

 
HomePC featuring LEGO


"Terminalen har hängt sig"


The Display Theatre - Matrix Meets Mice


"Blåskärm"


Mother of Art


Power to the People


She Drives Me Crazy


Cable Bonsai

 
Personal Writer med ny ADA-omvandlare (Analog Digital Analog)


Fucking Bad Poetry


Studie i brott - CSI Helsingborg


"Kommer inte in i datorn"


Memory för datanördar

Den 27 mars hade vi öppet hus och invigning av IT-enhetens nya lokaler i gamla Teliahuset. Vi har fått ett väldigt fint café, där vi fikar och äter vår medhavda lunch. Lagom till detta hade jag gjort en liten tavla (inte större än vanligt), som samtidigt var ett namnförslag på cafét - Hard Drive Café.
Invigningen förrättades av stadsdirektör Stellan Folkesson som klippte det blågula bandet.



Sedan bjöds det på god mat och därtill anpassade drycker.

    

Från vänster: Stellan och Birgitta, Ann, den goda maten.

Det blev en väldigt lyckad invigning med körsång tipspromenad och idel glada och trevliga människor.

Ja, vad betyder julen egentligen när man väl stannar upp och funderar på den?

Är det att rusa ut dagen innan Julafton med en önskelista i handen och desperat försöka hitta det som står på listan? Hoppas att svärmor eller mamma har fixat all julmat? Ha stor debatt om man ska äta före eller efter Kalle Anka (numera kan man säga f. K.A. eller e. K.A.)? När så den inlånade tomten (grannen eller kollegan) bankat på dörren, skrämt barnen och delat ut alla klapparna och de väluppfostrade barnen slitit av det vackra julomslagspappret och med tydliga miner visat sitt missnöje med innehållet - är då julen äntligen över, så att man kan återgå till det vanliga livet???
 



Alternativ jul:
I början av november börjar jultankarna spridas neråt i kroppen och ut i armarna för att lagom till advent ha fått tag i adventsstakar och stjärnor. En del julklappar inhandlas och göms undan på "säkra" ställen. När så "vem-ska-vi-fira-jul-hos-i-år"-frågan är löst är det planering som gäller. Efter Nobelfesten är det "GO".
Lussekatter ska bakas till Lucia och på morgonen den 13:e träder på vår tröskel med tända ljus vita gestalter som fnissande framför Luciasången dubbelt så fort som den var tänkt från början.
Gran ska utses och bäras hem. Ett år köpte jag en så ful gran att både den och jag fick skämmas. Den hade nästan inga grenar alls på ena sidan. Det tyckte jag var väldigt praktiskt - då kunde man ju ha den sidan mot fönstret ... Men aj vad jag bedrog mig - granar ska vara symetriska (då passar plastgranar bra). Nåväl, det är som med fula kvinnor, med lite make-up kan man fixa till de mest hopplösa fallen och till slut stod den där med spiran i topp. Alla julklappar ska vara inhandlade senast tre dagar för jul och de sista kvällarna före dopparedan är det mysigt att sitta uppe på kvällen/natten, dricka glögg, ta en macka med lite julskinka på (fastän man egentligen inte får ta av den) och slå in julklappar och rimma.
På Julaftons morgon ska ALLT vara klart. Ungarna smyger upp tidigt för att kolla i sina strumpor upphängda på den virtuella öppna spisen. Sakta glider dagen fram, lite frukost, en jullunch, sitta med en god bok, pyssla lite i köket, förbereda maten, duka och så är klockan plötsligt 15:00 och då sitter man ner med familjen och tittar på Kalle Ankas Jul. Vissa inslag är kul. Är man riktigt snäll kan man få öppna en julklapp nu för att stilla hungern. Det fungerar som nervmedicin på barnen.
Sedan äter vi lugnt och sansat av alla rätterna. KNACK-KNACK på dörren och de minsta barnen blir skräckslagna även om de anar vad det är, men de vågar inte gå och öppna. Den modige halvgamle sonen trotsar alla faror och stegar bestämt mot ytterdörren - och se där står tomtefar med flera säckar. Vi bjuder in honom och med mörk hes och förställd röst delar han ut klapp efter klapp och får själv en och en kram av den lilla som nu repat mod bakom fars rygg.
Vi öppnar sedan en klapp i taget, läser på adresslappen och visar upp innehållet för alla. Pappret samlas ihop i svarta plastsäckar och ställs undan. Nu blir det en stunds lek och bekantskap med de nya sakerna. Gröten kallar och den lägger sig som varm bomull över den tidigare intagna julmaten.
Nötter knäcks, fikon tuggas och sakta drar sig barnen tillbaka till sina kvarter och somnar med trumman i sängen och den verkliga julfriden sprider sig i hemmet. Alla dessa dofter.
Är man någorlunda pigg och religiös går man i Julottan och vid hemkomsten väntar en rejäl julfrukost. Det smakar bara bättre och bättre.
Ledig från jobbet ska man helst vara efter julen - då kan man få ut mest av den. Ett besök hos någon oförberedd släkting kan man också lägga in om man har lust - det gäller bara att komma först.

Singelmannens önskejul:

Man drömmer om den perfekta tomten...


En resa över sundet - så har man ordnat drickat.



Skinkan är både kokt och griljerad.





Önskeklappen står på gatan och väntar.



Man somnar lagom till Kalle Anka och ...



känner sig som en j-a gris. Då rasslar det i öppna spisen - tomten har fastnat i skorstenen!




Kanske var det bara en dröm ....

Well well, efter jul ska jag nog börja träna, det verkar ju ge resultat. Då kan jag vara tomte nästa år (om luvan passar?)

I år har jag blivit morfar två gånger. Först i februari och nu senast i juli. Eftersom mina två äldsta barn bor en bit ifrån Höganäs träffas vi inte så ofta.
Den 27 oktober skulle så Marcus Oscar, son till Cilla och Uffe få sitt namn. Ida och jag åkte upp till huvudstaden för att vara med om denna stora händelse och för att även träffa Rossi, Freddan och Alice igen. Även en del av Uffes släkt var närvarande.
Jag hade föresatt mig att få till några kort på alla mina tre döttrar och mina barnbarn och något kort på mig och barnbarnen och ni kan själv se hur stoltheten strålar.

Jag har upplevt något himmelskt. Nej, jag är inte nyfrälst och det handlar inte om sex denna gången heller (vet inte var du som läser detta får det ifrån).

Det handlar om bär. Jag har handlat bär. Om jag ska ranka bär så hamnar HALLON på plats 1, blåbär på andra plats, björnbär på tredje och jordgubbar på 4:e. Om nu vindruvor är bär så borde man ranka dem också (var får jag allt ifrån).
Nåväl, i förra veckan inhandlade jag en halv liter hallon + 3dl vispgrädde. Jag måste ha sett fånig ut - för jag kom på mig själv med att le överdrivet hela vägen hem. Efter att ha ätit lite kvällsmat var det så dags för den stora njutningen. Fram med en liten skål som fylldes med hälften av de bär jag köpt, lite strösocker på och så till sist en skvätt vispgrädde. Här ska det inte sparas på något.
Vilken härlig känsla att ta en sked med detta underbara bär i munnen, känna sötman och den härliga aromen.
Mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm..... Marabou - släng er i väggen.

 

Vaddå undrar kanske någon??? Nej det handlar inte om sex. Jag har varit på REA. Att karln aldrig lär sig, tänker någon bättre vetande, men det är något visst med REA.
Jag köpte en fin röd jacka på REA för några veckor sedan. Då var det halva ordinarie priset och den fanns i både rött och svart. Nu såg jag av en händelse att dom  hade sänkt priset ytterligare, hälften av det halva, dvs 1/4 av ursprungspriset. Jag stegade in i affären och kunde snart konstatera att den bara fanns i XS och XXXL. Typiskt tänkte jag, nästan högt.
Nåväl, jag var ju redan innanför dörrarna - något fanns det väl. Så provningen startade. Jag lyckades till slut hitta en jacka i brunt moccaskinn och en halvlång mörkblå eller svart rock till verkligt lågt pris. Bara tanken på hur mycket jag hade sparat fick mig att känna mig hög så jag gick loss på pikétröjor och annat smått och gott. Inte en av varje utan två av varje - annars "Tjänar" man ju inte på det. Något som kallas sunt förnuft började krypa från hjärnan ner i kroppen och jag hängde snabbt tillbaka allt utom jackan och rocken och skyndade till kassan innan jag bestämde mig för att spola även dessa plagg.
Inte för att jag behövde jackan och rocken och att jag går omkring halvnaken, men GUUUUUD va billigt det var.

Int' fan blir man klokare med åren.

Man har rätt att vara stolt. Nu har jag plötsligt två barnbarn. Och jag känner mig inte en dag äldre för det.

Alice till vänster och Marcus till höger.

 

Den 12 februari blev jag morfar (äntligen) för första gången och nu igår, den 20 juli, hände det igen. Hoppas det inte är straffbart. I vilket fall som helst kan jag tydligen bli morfar hur många gånger som helst - jag kan inte göra något åt det. Jag har en dotter i reserv och hon kan säkert späda på med tiden (hon är bara 13 nu).

Här ser ni Ida med Alice.

Iklädd Core Tex-behandlad trenchcoat har jag bloggat mig på nätet. "Intet nytt under solen", - sade en dam som passerade förbi. Undrar om hon mobbade mig eller om det var en komplimang???
Nåja, jag får inte exponera mig för hårt i början - det kan ge publiceringskomplex.

Bor man som jag i Höganäs, har man Kullaberg på armlängds avstånd. Där finns otroligt mycket att se, att utforska och där finns bl a Barakullen. Den ligger strax utanför Mölle, ovanför Solvik. Där har min dotter och jag spenderat många härliga timmar. Medhavd fika i vårt lilla stenbo. Fantastisk utsikt över Mölle och ner mot Höganäs. Man kan räkna båtar om man vill eller bara lägga sig ner på rygg och studera molnens formationer. Nu när det regnar så mycket är det en bra plats att ta till om havet börjar stiga. Man kunde ju bygga en ark här uppe och vänta på den slutliga floden. (undrar vart apan som käkade upp bananen tog vägen).

Så har man då blivit trendig och tagit till sig en av de senaste flugorna - att blogga! Eftersom Internet var en fluga så kommer nog bloggandet att hålla på ett bra tag. Trycket av bokstäver mot ordbalken i hjärnan är hårt, så det borde lätta om man får ut en del och då tänkte jag - att blogga kan vara en lösning.